”Äh, va fan! Det blir inte bättre än så här! Nu tänker jag publicera den! Är det okej för dig att du inte har hunnit läsa den ännu?

Försöker få kontakt med R som koncentrerad jobbar framför datorn, på andra sidan av köksbordet. Han är djupt fokuserad och verkar inte ha hört min fråga, så jag gör ett nytt försök:

”Hallå? Jamen är det okej för dig? Du har ju inte hunnit läsa den än?”

 

 
Frånvarande och utan att titta upp från skärmen mumlar R: 

”Mmmmm, visst, visst! Gör det!”

Med en olustig rysning klickar jag på ”publicera” och låter därmed hela världen få ta del av ”omgivningens reaktioner vid skilsmässa”. 

Jag känner alltid ett visst mått av obehag i samma stund som en bloggtext publiceras, men denna gång är det även lite läskigt! Det blev en lång text som jag har bearbetat och filat på i en evighet. Långa meningar har raderats för att därefter skrivas om och jag har vägt varje ord med noggrann eftertänksamhet. 

Denna gång har även några av mina skilda, fantastiska väninnor bidragit med sina erfarenheter. De har generöst delat med sig av tankar och upplevelser, vilket har gett en fylligare och mer nyanserad bild av verkligheten. 

Jag känner mig stolt och glad över mitt nypublicerade inlägg, men även lite nervös över hur den ska tas emot. Bestämmer mig slutligen för att släppa alla tankar på bloggen och hugger istället in på den gigantiska högen av ren tvätt. 

Samtidigt som jag viker en nytvättad pyjamas i storlek 122, plingar det till i min mobil och jag lägger pyjamasen åt sidan för att läsa sms:et.

”Tjing! Grymt inlägg, många igenkänningsfaktorer…”

Ler för mig själv och fortsätter vika tvätt då det plingar till igen och förvånad läser jag ytterligare ett sms. Denna gång från en person som har varit och är enormt viktig i mitt liv:

”Hej Fanny! Har läst din blogg, modigt av dig att skriva, känner igen mycket sen jag var ensamstående mamma, även om det var väldigt länge sedan. Människors rädsla till det som inte är idealbilden och att man ”smittar”. Jag kan ju skratta åt det men det är viktigt att alla olika ”konstellationer” är accepterade, tänk vad tråkigt det skulle vara annars. Kram till dig och fortsätt att vara modig!”

En fladdrig känsla av glädje sprider sig i magen och jag bestämmer mig trots allt för att kolla in bloggens statistik och blir helt överrumplad när jag ser siffrorna! Hundrafyrtio personer från Sverige, Danmark, England, USA, Malaysia, Frankrike, Finland och Grekland, har inom loppet av två timmar läst mitt inlägg! Herregud?!  

 Det kommer fler sms. Ett av dem är från en gammal god vän som jag inte har träffat på flera år och nyfiket läser jag:

”Gud så begåvad du är… Tack för bra läsning.”

Mina kinder hettar då jag, i min ensamhet, rodnar och skriver snabbt ett tacksamt sms tillbaka. 

Till min förvåning fortsätter sms men även mejl att trilla in. Glad och lite chockad läser jag meddelanden från vänner, bekanta, grannar och kollegor som generöst öser glada tillrop över mig. Människor som jag ibland inte har haft kontakt med under lång tid, men som nu har tagit sig tid att skicka en hälsning fylld av hejarop och uppmuntran!

”Hej Fanny! Läste din blogg, wow vad du skriver bra och roligt!! Hoppas allt är bra!”

En del av dem är mer känslomässiga, då läsaren har känt igen sig och tänkt tillbaka på hur de själva upplevde sin skilsmässa.

”Grymt inlägg. Hjälp vad jag kände igen mig, framför allt i: hur många procent lycklig skall man egentligen vara + alla dessa jkla middagar/fester/happenings man har haft bara för att slippa tristessen…Kram”

Rörd och varm i hela kroppen, läser jag även ett sms från R:s föräldrar:

”Hej! Läste bloggen med stort intresse. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du känt att vi aldrig haft problem med att öppna våra hjärtan o att vi faktiskt aldrig hamnade i chock över att sonen träffat en sex år äldre 3-barnsmorsa. Det klickade från första mötet eller hur. Vad var det förresten för klantis på BVC?!?! Vi ses på lördag! Kram kram!”

Berörd, upprymd och lite chockad sitter jag i soffan, med ren tvätt i prydliga högar runtomkring mig och funderar över varför just detta blogginlägg har fått så stor respons? Av erfarenhet vet jag att det finns förvånande lite fakta, forskning och berättelser om allt det som händer före, under och efter en skilsmässa. Varför är det så? De flesta människor har ju på ett eller annat sätt upplevt en skilsmässa? Beror det på att så få vill ta upp ett ämne som fortfarande ofta betecknas som ett misslyckande? Något som betraktas som lite fult och dessutom väldigt privat? Med nytt mod tänker jag högt för mig själv:

”Nä, nu jävlar ska här skrivas om skilsmässa!”

Jag har redan en mängd nya infallsvinklar i ämnet och jag vill fortsätta bidra med mina egna erfarenheter samt den senaste forskningen med tillhörande statistik som rör skilsmässa. 

Inser att jag även behöver hjälp från omgivningen! Endast mina erfarenheter ger en alldeles för snäv vinkel och jag vill höra fler röster än min egen! Från både män och kvinnor! Vilka är egentligen mäns erfarenheter av skilsmässa? Är det någon skillnad på mäns och kvinnors upplevelser? Hitills är det ju bara kvinnor som har bidragit med sina tankar men jag vill även höra mäns reflektioner!

 

 
Det finns ett antal ämnen som ligger i väntan på att publiceras, men de två som ligger närmast är:

  • Män, kvinnor och skilsmässa
  • Barn och skilsmässa

Hittills har jag aldrig fått en enda kommentar på bloggen av en man, än mindre privata sms eller mejl. Män kanske inte ens är intresserade av att läsa vad en medelålders fyrbarnsmorsa skriver, eller läser de i smyg men avstår från att bidra med sina egna reflektioner? De kanske helt enkelt inte har behov av att läsa om skilsmässa? Inte ens om de själva har erfarenheten av att skilja sig? 

Jag skulle gärna vilja höra fler röster från män men självklart även kvinnor, då jag tror att det finns en längtan hos allmänheten att höra fler synpunkter och tankar om skilsmässa. 

Jag skulle verkligen behöva din hjälp och hoppas att du vill bidra med dina erfarenheter, för att på så sätt ge en mer varierande bild av skilsmässor!

Några frågor som du kan fundera över:

  • Vem tog initativet till skilsmässan?
  • Tror du det skillnad på hur män och kvinnor hanterar skilsmässa?
  • Fungerar ert samarbete ut idag?
  • Har du några tips hur man får till ett gott samarbete?
  • Har ni delad vårdnad och i så fall även delat ansvar?
  • Varför tror du att det är hela 80% av alla skilsmässor som initieras av kvinnor?
  • Hur berättade ni för barnen?
  • Hur mådde barnen före skilsmässan och hur mår de idag?
  • Vilka nackdelar och/eller fördelar ser du med att växa upp som skilsmässobarn?
  • Hur mådde du före, under och efter skilsmässan?

Det finns så klart många fler frågor som ni mer än gärna får besvara! Du är alltid anonym, jag skriver aldrig ut ett namn och självklart behåller jag din identitet för mig själv!

 
Om du själv inte har några personliga erfarenheter av en skilsmässa, så kanske du känner någon annan (gärna man!) som vill bidra med sina tankar, synpunkter och reflektioner?

Oändligt och evigt tacksam för ditt bidrag!

Mejla till: fanny@fannyfalkman.se

Vi ses!

/Fanny

Pin It on Pinterest