Vi bor i ett radhusområde som kallas för ”kaninburarna”, ”skilsmässoträsket” eller AMV (Albert målares väg). Jag misstänker att de flesta villaområden har ett liknande område. Hit deporteras du vid en skilsmässa. Du får helt enkelt flytta in i en trång men mycket trevlig liten ”bur”. Husen i sig är som små kartonger (därav namnet kaninburar) och byggda på 70-talet, fruktansvärt fula på utsidan men som ett litet och funktionellt dockskåp på insidan.

 

 
Det lever fortfarande en hel del fördomar kring vilka som bor i radhusen på AMV, men idag kryllar ”skilsmässoträsket” av framförallt barnfamiljer – både gifta, skilda och ogifta. Här bor en del personer med namn som slutar på Y, såsom Fanny, Conny, Benny och Ronny. Vi har även kvinnan med den stora elaka hunden, den isländska familjen, de två familjerna från Kina, ett antal änkor med små skällande hundar, cigarett kvinnan som spatserar aggressivt rökandes mellan husen, fotbollstränaren som känner alla och alkis gubben samt ett antal skilda och ensamstående föräldrar. Men de flesta är helt ”vanliga” familjer med barn, som bor med 1-3 barn. Men vad jag vet är vi den enda fyrbarnsfamiljen…

 

 
När jag precis hade fött mitt fjärde barn och kom dragandes med barnvagnen mötte jag en av grannarna, som tydligen inte hade sett att jag gravid (hur nu någon kunde ha missa det då jag var stor som ett hus?) och som utbrast bestört:

”Nämen! Har ni skaffat YTTERLIGARE ett barn? HUR MÅNGA ÄR NI EGENTLIGEN?”

Troligtvis spekulerar en del av grannar i om vi är djupt troende medlemmar i nån sekt som förespråkar många avkommor, då det kryllar av ungar mellan 0-12 år hemma hos oss. 

 

 
I mitt tidigare liv som FRU Falkman då jag levde i ett stort, totalrenoverat hus från 1910 med tre meter i takhöjd, spröjsade fönster och parkettgolv kunde jag rysa över tanken att behöva bo i en ”kaninbur” och jag hade en mängd fördomar om människorna som bor här. Det är fortfarande många skilda i ”kaninburarna”.  Blir det för många skilsmässor samtidigt i villa området runtomkring så innebär det en tuff budgivning på de radhus som är till salu. Å andra sidan brukar en hel del flytta så småningom då de träffat en ny partner och återigen tror att ett stort hus kommer att göra dem lyckligare. 

 

 
Jag medger dock villigt att det nu helt klart börjar bli lite väl trångt med fyra barn, två vuxna och till det en gigantiskt stor hund! Det finns regniga dagar då jag blir galen av att vi lever så trångt men det är iallafall lättstädat. Om man står mitt i något av rummen så kan man liksom dammsuga runt sig själv i en cirkel och sen är det klart! Tar du två steg åt något håll så stöter du i en vägg. Samtliga våra möbler har pressats in i huset med några få mm marginal. I vårt sovrum finns ca 1 kvm golv, då rummet består av en stor säng, spjälsäng och därtill alla våra kläder som hänger bakom ett stort draperi. 

Vid Allhelgona och påsk är vi tvungna att köpa sjukt mycket godis då samtliga barn i området, inklusive ”villabarnen”, knackar på dörr efter dörr i sin jakt efter snask. Som sockerspeedade (efter allt godis de redan har tryckt i sig) snask sugna små vampyrer, monster och häxor bankar de uppfordrande på dörren. Jag kan tycka att det där till sist blir rätt tröttsamt. För att göra det lite roligare öppnar jag numera dörren iförd en monstermask under allhelgona och har faktiskt lyckas skrämma ett barn eller två. Brukar även hoppfullt försöka provocera barnen att utföra ”ett bus”. För de säger ju faktiskt ”bus eller godis”? 

”Ro hit med lite bus då!”

Ungarna fattar ingenting och det värsta bus jag hittills utsatts för var lite toapapper i rabatten. Vilket förvisso var jobbigt att ta bort då det regnade och blev till en kletig massa. Å andra sidan tigger ju även mina barn godis under dessa högtider, vilket gör att man under den veckan slipper köpa fredagsmys.

 

 
Den stora fördelen med AMV är ändå poolen som ligger 10 meter från vårt hus! Här badas det från morgon till kväll med tillhörande bastu och duschar. Vi kan under en dag traska fram och tillbaka till poolen flera gånger, då det är ett utmärkt sätt att motionera vidrigt rastlösa barn med för mycket spring i benen. Under soliga dagar är det fullt av folk som alla känner varandra. Det är som en Melrose Place (för er som är gamla nog att ha sett den serien) ansamling av härliga människor. Kanske inte lika unga och snygga som karaktärerna i Melrose men mycket, mycket trevligare!

 

Pin It on Pinterest