”Fanny, du kommer väl att inte skriva om det här?! Det kan du ju inte göra?!”

Jag lyssnar på min väninnas röst genom högtalartelefonen samtidigt som jag försöker peta in nattens nerspydda lakan i tvättmaskinen. Den tjocka bebisen hänger tungt i babybjörnen och vevar med sina knubbiga armar i ett envist försök att grabba tag i allt som kommer tillräckligt nära inom räckhåll. Jag står dubbelvikt framför tvättmaskinen och flåsar av ansträngning för att försöka parera bebisens utfall mot lakanen, samtidigt som jag försöker få in tvätten i trumman utan att själv vidröra de blöta kräkfläckarna med händerna och säger stånkande av kraftansträngningen:

”Nej, jag SKA inte göra det! Inte nu iallafall. Jag kommer skriva om något mer neutralt.”

Jag kan ana min väninnas något skeptiska tonfall när hon frågar:

”Ska DU skriva om något neutralt? Jaha, som vaddå?”

Jag lyckas äntligen få in alla lakan och med en äcklad grimars drämmer jag igen luckan med en hård smäll, reser mig mödosamt för att sträcka på min värkande rygg och säger med en djup suck:

”Sex! Jag ska skriva om sex! Det är faktiskt något jag kan förhålla mig någorlunda neutralt till!”

Jag har inte skrivit ett ord på tre veckor utan ägnat min tid åt att bland annat ta hand om kräksjuka och febriga barn. Från morgon till kväll har jag torkat spyor och decificerat toaletter. När den ena ungen tillfrisknat har det varit dags för nästa men tack och lov har bebisen lyckats undkomma magsjukan. Istället har han varit dunderförskyld med feber och jag har för länge sedan slutat räkna antal vakna timmar på nätterna, då det tillsist blir deprimerande eftersom de är fler än antal sovtimmar. Därtill har livet de senaste veckorna varit så långt ifrån ”Happy Happy” som man kan komma, då jag återigen inlett en hård förhandling med x-mannen…

Det får helt enkelt bli ett neutralt inlägg om sex denna gång!

När jag gick i högstadiet hade vi sexualundervisning av biologi- och kemilärare Berit Råsmark, som var en entusiastisk, lite snurrig lärare med hög energi men med stor passion för undervisning.     

 Det var även Berit som vid ett tillfälle slängde ut en hög av inälvor från en gris och bad oss skräckslagna men fascinerade elever ”pumpa luft” genom grisens strupe med hjälp av en sovsäckspump, vilket gjorde att högen med inälvor ”grymtade” som en gris, något jag aldrig kommer att glömma!

Berit var däremot inte lika entusiastisk när hon skulle undervisa sina högstadieelever i sexualkunskap och så här i efterhand kan jag tänka mig att hon troligtvis både var nervös och osäker på innehållet och hur hon själv skulle förhålla sig till ämnet. Det fanns heller inget syfte eller mening med sexualundervisningen utan den ingick kort och gott i läroplanen och Berit ville fort ta sig igenom dessa timmar, för att därefter ägna sig åt sin passion för de små insekter som gick att hitta i ett träsk, vilka vätskor som kunde blandas ihop för att åstadkomma en kemisk reaktion i form av färger men ibland även oförutsedda explosioner samt obducering av små bläckfiskar och grodor. 

Självklart var hela klassen väl medvetna om att sexualundervisningen stod på agendan, då det var en del av biologiundervisningen och med spänning inväntade vi att Berit skulle ta sig an ämnet. Tillsist kom dagen då det var dags och närvaron var naturligtvis 100% då detta var en av höjdpunkterna under högstadiet. 

Jag vet inte riktigt vad vi hade förväntat oss men med tanke på Berits uppfinningsrikedom och engagemang i sina ämnen biologi och kemi, så hade vi nog hoppats på en omvälvande upplevelse!

Det var många år sedan nu men jag minns bara att hon snabbt som fan visade upp en plansch på en naken kvinna. Så. Klart. Rulla ihop. Upp med ny plansch och denna gång på en naken man. Här. Titta. Titta. Titta. Så. Klart. Rulla ihop. Därefter hade Berit gjort som små ”stationer” som alla innehöll olika sorters preventivmedel. Det var kondomer, p-skum, pessarer och p-piller. De generade eleverna, där de flesta var oskulder, fick förvirrat klämma och känna på det som Berit hade dukat upp. Vi sprutade ut p-skum (finns det ens idag?) och under fnissattacker trädde vi även på kondomer på en gurka. Eller om det var en banan? 

Sedan var det klart! 

 Det fanns inget utrymme för samtal kring vare sig kärlek, relationer eller sex. Mitt minne sviker men möjligtvis  gick vi även igenom menstruationscykeln, ett antal könssjukdomar samt såklart 80-talets heta ämne AIDS! 

Preventivmedel, mens och AIDS var alltså det som ingick i sexualkunskapen, någon gång i slutet av 80-talet. 

Den anatomisk kunskapen som presenterades handlade även enbart om mannens könsorgan. Vi fick lära oss att ”när det blir riktigt skönt” (för mannen) då kommer utlösningen och då gällde det att skydda sig med någon av alla de preventivmedel som vi hade fått undersöka. Inte ett ord om kvinnors orgasm eller hur det kvinnliga könsorganet vare sig ser ut eller fungerar. Jag har suttit på otaliga tjejmiddagar där vi igenkännande skrattat högt tillsammans, då vi kunnat konstatera att samtliga runt bordet har erfarenhet av män, ända upp i medelåldern, som fortfarande inte har fattat vare sig hur klitoris ser ut eller var den sitter, vilket egentligen inte är ett dugg roligt utan bara sorgligt!

Enligt skolans kursplan är det obligatoriskt med sexualundervisning i mellanstadiet. 
De ämnen som ska tas upp är den egna kroppen, könsroller, sexuell läggning, familjeformer och jämställdhet. Tyvärr verkar det som om många lärare känner sig osäkra på ämnet och skjuter därför upp dessa lektioner, till längre fram i grundskolan. 

Det finns idag ytterst få läroböcker som berör undervisning i sex och samlevnad. De flesta lärare har dessutom fått bristfällig utbildning eller ingen utbildning alls i ämnet. Först för ett år sedan blev kurser i sex och samlevnad obligatoriska för mellanstadielärare, trots att sexualundervisningen blev obligatorisk redan 1955. 

Nathalie Simonsson arbetar på RFSU och har skrivit ”Världens viktigaste bok”, som vänder sig till barn i åldern tio till tretton år.  
  • Facebook
  • Twitter
  • Google+
  • Pinterest
  • Gmail
 Enligt Nathalie Simonssom verkar elever kunna förvånansvärt lite om hur deras kroppar fungerar och om sex över huvud taget. Den första kontakt med sexualitet sker idag genom reklam, böcker, film och andra medier, långt innan barnen själva har någon egen erfarenhet av sex. Personligen blir jag mörkrädd när jag hör detta! Det är ju inte klokt?! Vilken bild ger det?!

Det är mycket i vår värld som är helt vansinnigt! I dagarna avslöjade TV4:s Kalla Fakta att svenska läkare utför oskuldskontroller på unga kvinnor, mot kvinnornas vilja. Det är som att åka tillbaka till medeltiden och det faktum att det inte ens existerar en mödomshinna tycks inte hindra moderna läkare från att utföra denna vidriga handling! Enligt all modern vetenskap går det inte att se om en kvinna är oskuld eller inte! Mödomshinnan är en myt! Så! Nu vet ni det! En myt! Punkt!

RFSU tillhandahåller idag en utbildningsplan för lärare i grundskolan i ämnet sexualundervisning, i syfte att underlätta för lärare att ta sig an ämnet. På RFSU:s hemsida kan lärare få tips och förslag på hur undervisningen kan se ut samt vilka ämnen som bör tas upp. 

 

Debattörerna Alf B Svensson och Olof Edsinger skriver i Svenska Dagbladet 2013-10-10:

”I det material som RFSU nyligen skickat ut till landets skolor kan unga lära sig mycket om sex. Men frågan är om de behöver veta mer om exempelvis ställningar. Det saknas helt fokus på en mer central fråga i livet och som många ungdomar också undrar över: Hur får man ett förhållande att hålla? Tidigare har man tillsammans med UR tagit fram materialet ”Sex på kartan”. Tyvärr utelämnar RFSU både värderingar och kunskap som unga människor behöver ta till sig för att inte utnyttja varandra på det sexuella området.” Enligt läroplanen ska undervisningen på ett sakligt sätt förmedla fakta. Men det är mycket som RFSU väljer att inte tala om för våra barn. De får inte veta att njutningen för de flesta människor blir större när sex är ett uttryck för kärlek. Inte heller att risken är stor att ju fler de har sex med, desto mindre får de ut av det. Detta enligt en omfattande amerikansk studie. Enligt lärarhandledningen ”Sexualkunskap” får inte heller lärarna säga som det är – att tjejer nästan aldrig frivilligt ställer upp på gruppsex. Då begränsar de nämligen, enligt RFSU, våra barns frihet att ”fritt utforska” det sexuella landskapet. I inledningen till ”Sex i skolan” hänvisar RFSU till den stora svenska sexundersökningen UngKAB09. Men man undviker helt den fråga som eleverna enligt just denna undersökning är mest intresserade av – nämligen: Hur får man ett förhållande att hålla? RFSU gör gärna reklam för hållbara kondomer. Men hållbara relationer är inget man vill göra reklam för. På flera ställen påpekar RFSU att kärlek och sex inte behöver höra ihop. På sin hemsida skriver man att ”Att vara kär och ha sex är två olika saker” och berömmer sig i stället av att vara ”värdeneutrala” och ”normkritiska”. Däremot uppmuntrar man på sin hemsida de som lever polyamoröst och har sex i flera olika relationer samtidigt. Då pratar man plötsligt om kärlek och antyder att ”kärleken blir större ju fler man delar den med”. Våra barn behöver inte i första hand lära sig fler ord för onani, hur man har sex på tjugo olika sätt eller hur sperma smakar. Däremot behöver de lära sig hur man får ett förhållande att hålla, hur man vårdar kärleken och hur man hanterar konflikter i en parrelation. Då får de som vuxna både ett mer hållbart liv och ett bättre sexliv! Den tidigare porrtidningsredaktören Martin Daubney gick ut i tidningen Daily Mail och sa att porrsajterna på nätet är vår tids mest förödande hot mot dagens unga. Detta efter att ha upptäckt hur utbredd konsumtionen av grovporr har blivit bland barn i grundskolan! Våra barn får alltså ingen hjälp av RFSU att kritiskt granska porrens falska verklighetsbeskrivning, där tjejer gillar att ha sex på alla tänkbara sätt med helt okända män. Däremot föreslår man att våra barn under biologitimmar ska fördjupa sig i ”konsumtion av pornografi i lusthöjande syfte”. 

Alla är alltså inte lika positiva till RFSU och deras försök att få in sexualkunskap i skolan. Jag själv blir faktiskt helt matt! Varför är det alltid antingen eller i vårt land? Behöver alternativen vara ”pest eller kolera” och stå mellan att lära elever hur sperma smakar (omedelbart undrar jag hur den kunskapen i så fall förmedlas?) eller Berit Råsmarks sexualundervisning från 80-talet? Kanske är ändå Berit Råsmarks tafatta försök att undervisa sina högstadieelever att föredra? Eller?! Det måste ju 2015 finnas bättre alternativ?!

Jag har läst en hel del böcker i ämnen såsom kärlek, sex och relationer och det finns två böcker som jag än idag kan läsa om. Båda är skrivna av författaren, universitetsläraren och forskaren David Deida. 

I Kärlekens alkemi och sex skriver David Deida om sex ur ett fysiskt, känslomässigt och andligt perspektiv. Boken handlar inte bara om att hitta G-punkten utan även hur rikare sexlivet blir, för både män och kvinnor, om vi lär oss vikten av att låta hjärtat vara med när vi älskar. 

 I boken utmanas läsarens förutfattade meningar och uppmuntras att utmana sina egna tankar kring, det Deida själv kallar för upplyst sex. Ett långt och intressant kapitel handlar om hur män faktiskt kan öka sin njutning utan utlösning men det kräver att de omskolar sitt beroende av utlösning. Hittills har jag bara träffat en man som klarar av detta men med lite övning kan, enligt David Deida, vem som helst träna sig till denna upplevelse. 

Sex är helt tydligt viktigt för svenskarna, men det är långt ifrån alla som är nöjda med sina sexliv. RFSU:s nya (2013) undersökning visar att en fjärdedel av svenskarna är direkt missnöjda med sina sexliv. Anledningarna till missnöjet skiljer sig dock rejält mellan män och kvinnor. Kort sagt så vill män ligga oftare medan kvinnor vill ha bättre sex. Hela 17 procent av kvinnorna uppger nämligen att de sällan eller aldrig får orgasm. Ett problem som endast existerar hos 1 procent av männen! 

David Deida beskriver att om målet med sex är något mer än att bara göra barn, så kräver det längre tid. Det händer faktiskt något med kroppens energi efter ungefär fyrtiofem minuters älskande och för många människor uppnås den största sexuella potentialen efter ungefär just fyrtiofem minuters aktiv kärleksakt. 

Det jag gillar med Kärlekens alkemi och sex är att den även utgår från våra känslor och den intima närhet som kan uppkomma i ett kärleksmöte med vår partner. Varför skulle förresten just sex vara något som vi inte behöver träna på? Ett stort antal sexpartners gör oss dessutom definitivt inte till bättre älskare, tvärtom! För att bli en suverän älskare så krävs det enligt David Deida träning och att vi i vår relation vågar på riktigt öppna våra hjärtan. Med det menar han inte berätta/leva ut våra sexuella fantasier eller liknande, utan att verkligen våga öppna upp vårt innersta inför vår partner. 

En bra älskare vet hur man får kroppen att sjunga. Den fantastiska älskaren däremot, en suverän älskare, framkallar en stor kör av lycksalighet”

                                           David Deida

Den andra boken Den suveräna mannens väg borde alla män läsa! Boken är tillägnad män (hur många sådana finns det?) men är skriven för både män och kvinnor.  

 Den suveräna mannens väg sammanfattar David Deidas erfarenhet om att leva ett fullständigt manligt liv med kärlek, frihet och integritet, mitt uppe i den utmaning män står inför i dagens moderna samhälle. 

De flesta män jag känner beklagar sig då och då över att de ”inte förstår sig på” kvinnor och många kvinnor sliter sitt hår för att män sällan förstår deras rätta väsen. I Den suveräna mannens väg diskuterar David Deida alltifrån arbete till karriär, hur man förhåller sig till kvinnor, sex och kärlek, till att kunna finna sitt livs uppgift och mening. Boken är som en guide för mannen och på ett nytt sätt beskriver David Deida vad det handlar om att vara man idag, likväl som boken innehåller praktisk vägledning. Säkerligen kan den uppröra en del, inspirera andra men utmanar praktiskt taget de flesta!

Två kapitel handlar t.e.x. om ”hur man bemöter kvinnor” och ”vad kvinnor verkligen vill ha”, något som jag tror att många män länge har grubblat över? 

Kanske behöver det inte stå emellan ”80-talets sexualundervisningen” alternativ ”hur sperma smakar”? Vi som vuxna vet ju att både kärlek, sex och relationer handlar om så mycket mer än så? Varför delar vi inte med oss av vår erfarenhet? Är vi rädda för att ämnet skulle kunna bli för intimt och privat, för oss själva? Är det rentav lättare för oss att beskriva samlagsställningar än att tvingas dela med oss av våra egna erfarenhet som ”ungdomar” då vi krossade hjärtan eller led av olycklig kärlek? Jag kan inte förstå varför vi måste komplicera till det, då tonåringar om några har starka känslor och personligen tror jag att de verkligen skulle förstå om vi gav dem hela bilden! Med det menar jag inte att vi ska dela med oss av allt men i grunden handlar det ju om att vara en ansvarsfull, empatisk och nyfiken människa och hur vi själva förhåller oss till livets största ämnen: kärlek, sex och relationer! 

I skrivandets stund kommer R in genom dörren och blinkar uppmuntrande mot mig, när han ser att jag återigen skriver på bloggen. Jag förklarar stolt att ämnesvalet denna gång är sex eftersom det kändes mest ”neutralt”. R bara skakar på huvudet och konstaterar med ett snett leende:

”Jamen så klart att du skriver om sex! Det är ju ett lagom neutralt ämne för Fanny Falkman!”

Nu är jag nyfiken på att höra dina tankar! Skriv mer än gärna en kommentar! Jag blir även både glad och tacksam (dock inte kåt!) om du gillar min blogg och vill dela den vidare!

/Fanny

Pin It on Pinterest